Motion – 2020 / 48

År: 2020
Nummer: 48
Motionsställare: Åsa Janlöv, köande fullmäktig, och Claes Tjäder, köande fullmäktige- suppleant

Om ett än mer äldrevänligt boende

Världshälsoorganisationen har inrättat ett nätverk bestående av städer som vill arbeta för att göra städerna mer äldrevänliga. Tanken är att städerna ska bli bättre platser att åldras på. Boendet är en viktig del. Min avsikt är inte att SKB ska inrätta särskilda bostäder för äldre, däremot tror jag att bostadsbeståndet i sin helhet kan bli bättre på att möta äldres behov. Det handlar om att öka tillgängligheten, använda kunskap om färgsättning, belysning, kontraster och ny teknik både vid nybyggnation och underhåll. En bärande idé i Världshälsoorganisationens arbete är att involvera äldre i arbetet. Sverige är inte ensamt om att få en ökad andel äldre. År 2020 börjar de första som föddes på 1940-talet fylla 80 år. Prognosen för befolkningsutvecklingen innebär att antalet 80+ ökar snabbt de kommande åren.
Jag ser framför mig ett ökat lokalt arbete där man tillsammans, boende och förvaltare gör lokala inventeringar och utifrån resultaten tar fram checklistor över saker som kan förbättras. Pensionärsorganisationerna är också aktiva inom området, man har på en del håll i landet gjort inventeringar ihop med kommunen. Resultaten kan sedan infogas i åtgärdsplaner. I Sverige har vi en bra utgångspunkt eftersom det funnits tillgänglighetsregler ända sedan 1960-talet. Från SKB på central nivå kan arbetet understödjas.

Att flerbostadshus beståndet är tillgängligt innebär exempelvis att det är enkelt att ta sig in i och ut ur sin bostad och att vistas i sitt närområde. Det handlar också om åtkomliga och användbara soprum, tvättrum och uteplatser, samt om hur själva lägenheten är utformad.

Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät 2019 har hälften av landets kommuner tillgänglighetsinventerat hela eller delar av det kommunala beståndet av flerbostadshus. Det finns en del metoder som använts, alla kommuner har inte gjort på samma sätt. Min tanke är att SKB skulle kunna använda sig av de erfarenheter som kommit fram och att stimulera ett lokalt inventeringsarbete i det egna beståndet, där den lokala styrelsen och boende engageras. Det kan handla om smärre men viktiga insatser som att peka på behov av sittmöjlighet i och utanför entrén i väntan på färd- tjänst eller taxi, rullator tillgänglighet, borttagande av onödiga trösklar eller hinder, materialval på gångytor, m.m. Även unga boende i SKB kan ha glädje av god tillgänglighet. Också mormor eller farmor ska kunna besöka barnbarnet, s.k. besökstillgänglighet.

En del fastighetsbolag erbjuder fixartjänster, Stockholms stad har en fixartjänst för alla som fyllt 75+. Skulle man kunna undersöka möjligheterna för SKB att mot en avgift erbjuda en fixartjänst för äldre där kommunen inte ställer upp? Många äldre är med i informationssamhället, men det finns också 1,1 miljon som står vid sidan om. Skulle SKBs fixartjänst också kunna omfatta en digital fixartjänst? Skulle det kunna ingå i den sociala hållbarheten? Att höja den digitala kompetensen bland boende ökar också möjligheterna att tillhandahålla fler digitala tjänster inom fastighetsförvaltningen som används av alla, något som skulle kunna öka effektiviteten i verksamheten.

Det finns en hel del teknik som kan öka delaktigheten och tryggheten. Skulle det kunna prövas att införa en möjlighet att via SKB t.ex. kunna köpa installationer av belysning som är rörelse- styrd, installera en s.k. japansk toalett med inbyggd bidéfunktion, dörrkamera, panel vid ytter- dörren som talar om ifall man glömt stänga av spisen, kaffebryggaren eller stängt balkongdörren, få tips om smart teknik i vardagen via SKBs hemsida? På sikt kan trygghetsskapande teknik mycket väl bli en del av bostadens normala utformning.

Mot bakgrund av ovanstående hemställes om att fullmäktige beslutar att uppdra till styrelsen att verka för att göra SKBs fastighetsbestånd än mer äldrevänligt och tillgängligt.